Varje gång jag åker över Härnösandsbron får jag en hisnande känsla. Det är knappt man kan titta ner utan att det känns i maggropen. Varje gång hinner jag tänka på vad som skulle hända om bron skulle rasa. När man är precis mitt på…..
En bro som byggs måste testas innan den kan invigas. Det lär gå till så att den utsätts för större tryck än vad man senare tillåter att den utsätts för. Bron testas, provas och provkörs för att se att den verkligen håller.
För att återkoppla till det som detta inlägg ska handla om, nåden och korset, så kan vi tala om en annan bro. På Golgata kulle, för flera tusen år sedan, upprättades just en sådan.
Den bron är lika verklig, lika påtaglig som vilken annan bro som helst. Vi ser den måhända inte, men är många som kan vittna om att den finns.
Den ena bropelaren finns på Golgata medan den andra finns i Paradiset. Den bro som raserades och stängdes på grund av synden, den byggdes nu upp och öppnades med hjälp av nåden.
Jag tror inte att något som hände på Golgata var en slump. Gud vakade över skeendet och allt blev som Han ville. Därmed fanns vid Jesu sida två rövare därför att Gud ville att de skulle vara där. Det är jag helt övertygad om. De båda rövarna skulle bli ett talande exempel för hela mänskligheten ända fram till vår tids dagar.
Den ene av de två rövarna tog del av frälsningen och vandrade sedan över den nådens bro som leder till Paradiset. Han var den förste i raden av syndare som gick den vägen. Gud lät provköra bron med hjälp av en av de grövsta brottslingarna under dåtidens Israel.
Och vet ni vad? Bron höll.
Ni minns orden, idag ska du vara med mig i Paradiset….
Vad säger oss då detta? Jo, att frälsningen är en gåva, given genom Jesus Kristus, av Gud till människan. Och den är av nåd.
Det säger oss också att Gud ser in i människans innersta. Han vet vad som utspelar sig i varje hjärtats rum och i våra tankar. Han känner vår vilja och våra intentioner. Han vet om skuld, sorg, ånger och förtvivlan. Det ingen annan ser eller märker, det vet Gud.
Gud känner också till mänsklighetens tillkortakommande. Gud vet att vi inte kan hålla oss till Mose lag, vi uppnår aldrig den helighet som krävs för att komma till det paradis dit rövaren fick komma.
Gud har också själv levt som människa. Han vet vad det innebär att ha det svårt. Han utsattes själv för tortyr och dödsångest. Han vet vad det är att bli trakasserad, hånad och misshandlad.Han vet vad som krävs för att kunna hålla ut ända intill slutet.
Gud känner till människans tillkortakommande och vet var gränsen för vår förmåga går. Och just därför ger Gud frälsningen av nåd.
Nåd. Alltså, förlåtelse vid uppriktig ånger, ja en absolut gränslös förlåtelse som på nytt öppnar den port som synden stänger till. Nåden ger oss bron och vägen till Paradiset.
Guds nåd är omätlig och omfattar alla människor men den är begränsad till denna tid. I evigheten erbjuds ingen frälsning och där finns inte längre någon nåd till syndernas förlåtelse.
Nu finns tid till frälsning och ännu finns ett hopp men en dag kommer ängelns ord i Uppenbarelseboken att uppfyllas…ingen mer tid skall givas. Det gäller därför att ta emot frälsningen medan det heter idag.
Samma sak gäller för oss alla. Vi vet inte vad morgondagen har i sitt sköte. Så, mitt råd till mig själv och alla andra är,
Om du har något oklart med Gud, gör det klart idag.
Behöver du ändra inrikting i ditt liv, gör det idag.
Behöver du förlåta någon, förlåt honom eller henne idag.
Har din dagliga andakt och bönen hamnat i skymundan,
Gör då en ändring, medan det heter idag.
