Några tankar…
Jag sitter nu och skriver i arla morgonstund. Anledningen är att jag är på resande fot under helgen. Norrbotten igen såklart. Vart annars?
Jag skriver fortfarande om Kristus och korset och återkommer med fler inlägg. För den som följt med så ställde jag en fråga i ett tidigare inlägg. Nämligen vad det innebär att “stå nära Kristi kors”. Jag är säker på att de flesta någon gång hört det uttrycket.
I teorin vet jag exakt vad som hände enligt evangelierna men nu ville jag fördjupa mig, stanna upp och reflektera över vad det innebär. Egentligen.
Det har jag gjort och jag måste säga att Jesu gärning blir bara större och större för mig. Jag stannade länge till vid Rövaren, han som blev frälst, och insåg att om någon var nära Kristi kors så var det han. Inte bara fysiskt på Golgata utan på alla andra plan. Andligt, själsligt…
Nu reflekterar och skriver jag över frälsningen och kraften i Jesu blod och jag känner mig mer och mer ödmjuk för varje rad jag läser och varje tanke jag får.
Det är helt enormt vad som faktiskt hände i dödsögonblicket då Jesus Kristus, Guds Son, lämnade sitt jordiska liv.
När jag var i tonåren skrev jag en sång. Jag minns än idag hur jag satt på sängkanten i mitt flickrum. Texten har tonsatts av min bror och faktiskt blivit inspelad någon gång. Du hittar den här nedanför.
Med det önskar jag dig en underbar dag.
/Magdalena
.
Jesus, sen den dagen, Du friköpte mig,
har jag fått en frihet, som bara finns hos Dig.
Du löste mig från synden, som snärjde mig så hårt,
Du tog det tunga straffet, som egentligen var vårt.
Du vandrade i kärlek, och gjorde bara gott,
men Ditt namn det blev föraktat och smädelse din lott
med tårar i dina ögon och med ångest i ditt bröst,
Du bad: ´Förlåt dem Fader´, med sorg uti din röst.
Av törnen band man kronan, för att förnedra Dig,
Jesus , jag glömmer aldrig att blodet rann för mig.
Den smärta Du fick känna, den ensamhet och skam,
var det du fick i gensvar, för segern som Du vann.
Men den härlighet som följde, när Du stod upp igen,
Den finns i varje människa som kallar sig Din vän,
Jag tillhör nu den skaran, jag vill leva nära Dig,
så frimodigt jag sjunger, att Jesus dog för mig.

mars 6th, 2010 at 9:28
Fint Magdalena! Man har ofta goda insikter redan som ung. Ibland kan man “glömma” dem, men innerst inne finns de nog kvar. Glad att du har hittat tillbaka, och nu har en stor uppgift i allt tänkvärt du skriver. Tack! Ha en härlig helg. Kram Gunilla
mars 7th, 2010 at 22:34
Ja sannerligen talet om korset är en dårskap för dom som går förlorade, men för oss som tror är det en Guds kraft.
Personligen så tycker jag att det inte finns något bättre att lyssna till eller att läsa om än just det som hände på korset och kraften däri
Styrkande läsning.
mars 8th, 2010 at 21:39
Tack Gunilla!
/Magdalena
mars 8th, 2010 at 21:42
Visst är det så, Jörgen. Tror också på att stanna till, återkomma till och ständigt påminna oss om korset och Golgata. Det är ju det absolut mest centrala i vår tro. Att hålla talet om korset levande är att hålla sin tro levande. Tror jag.
/Magdalena
mars 16th, 2010 at 4:14
Vet du, att jag, anda till denna dag, sjunger pa denna sang. Jag kan fortfarande alla verserna, och jag tycker den ar sa fin, sa enkel och fin. Kul att du skrev ner den, och jag tycker den borde bli inspelad igen!