Magdalenas Blogg

Tre män som ansågs äga stor visdom. De  kunde tyda stjärnorna och de hade nu sett den största stjärnan som de någonsin skådat på himlavalvet. De hade dessutom sett den tändas och eftersom den lyste så klart hade de förstått att det måste betyda något alldeles särskilt.

Slutsatsen de drog var att ett kungabarn var fött. En prins. De gjorde därför i ordning sina kameler sent en natt och påbörjade sin resa med stjärnan som både ledsagare och mål.  I packningen hade de med sig det dyrbaraste de kunde tänka sig som gåva till barnet. Guld, rökelse och …..myrra?

Är det någon mer än jag som alltid undrat vad myrra är?

Träd Commiphora

Myrra är en välluktande gummiharts, saven från diverse taggiga buskar eller små träd av släktet Commiphora.

Träet och barken har en stark doft och saven användes ofta förväldoftens skull.

Kvinnora använde det i sin skönhetsvård, egypterna vid balsamering medan greker och romare använde den vid olika religiösa cermonier.

Myrra var dyrbart och ansågs som en mycket fin gåva.

De 3 vise männen bar fram myrra som gåva till Maria, Josef och Jesus just för att det ansågs vara en gåva värdig en konungs barn. Det var fint och förmodligen dyrt även med dåtidens mått mätt.

Året var noll, det år som Kristus blev född och där vår tidräkning börjar. Tre vise män bar fram den finaste gåvan av alla. Det bästa de hade. De kunde inte vänta utan drevs av en längtan efter att få möta och se denna konungsbarn. Denna längtan var så stark att de gjorde iordning sina kameler mitt i inatten och lämnade sina hus och hem.

Vi är tvåtusen och nio år efter de tre vise männen enligt vår tideräkning. Jag kan inte låta bli att tänka på hur jag hade tänkt och gjort om jag levt under Jesu tid. Hade jag sett stjärnan och förstått dess innebörd? Hade jag också tagit med mig det dyrbaraste jag ägde eller hade jag tagit något som bara var…lagom?

Hade jag känt igen denna snickares son som Messias?

Det är naturligtvis omöjligt att veta och kanske inte så viktigt eftersom jag inte levde då. Jag tror dock att frågeställningen är relevant för mig år 2009.  Ger jag Gud och hans Son, Jesus Kristus, min myrra d v s det allra vackraste och finaste jag äger och har?

Den allra finaste gåvan från oss idag är våra hjärtans kärlek och längtan. Vår vilja att leva i Guds gemenskap är det offer som behagar Gud mest. Om vi dessutom vill följa i Jesu fotstår under våra liv här på jorden så är det behagligt för Herren.

Än idag tror jag att Gud önskar de allra finaste gåvor som ett offer till Guds Son. Han vill att vi drivs av en längtan att få möta honom, se honom, vidröra honom och att träffa honom. Jesus.

Min bön denna annandag och varje dag är att denna längtan ska vara så stark att den faktiskt driver oss i riktning mot vår stjärna, den himmelska staden och vårt eviga liv i det nya Jerusalem.

Så vill jag ha det. Hoppas du också vill det!

Magdalena

Igår besökte jag min bästa garnaffär  medan sonen hade träning.På dörren sitter det en skylt gjord av trä, en bit drivved som är sådär vackert slipad av havet. Någon har textat för hand på träet och texten lyder som följer:

Varje kväll överlämnar jag alla mina bekymmer till Gud - Han ska ju ändå vara vaken hela natten.

Varje gång jag har läst dessa ord skrattar jag för mig själv för det låter så roligt. Typ…jag ligger inte vaken hela nätterna och oroar mig för saker och ting. Istället lämnar jag mina bekymmer till Gud så får Han fundera på dem. Han ska ju ändå vara vaken hela natten….

Men igår funderade jag vidare på texten en stund. Jag kom då att tänka på en vers ur Nya Testamentet där det står att vi ska kasta alla våra bekymmer på Herren därför att Han har omsorg om oss. (1 Petr 5:7)

Kasten alla edra bekymmer på Herren, Ty Han har omsorg om Er.

Medan jag mumlade versen för mig själv där i bilen reflekterade jag särskilt över orden “kasta”,  “alla” och “för”.

I versen står det  kasta era bekymmer och det ordet har samma innebörd som när man kastar en sak t ex en boll. När man kastar något så behåller man det inte utan det jag kastar lämnar mig och finns inte längre kvar hos mig.

Det står också alla bekymmer. Det står inte era tyngsta bekymmer eller era små bekymmer. Inte heller står det några av era bekymmer. Ytterligare en aspekt jag reflekterade över är att när man har gett bort allt då har man inget kvar. Allt är allt. Rubbet liksom.

Slutligen det lilla ordet för eller ty om man läser min barndoms bibelöversättning. Ordet ty förklarar varför man ska göra något eller varför det är på ett visst sätt. Det finns alltså en anledning till att vi ska kasta våra bekymmer på Gud nämligen, ty, för, därför att Gud har omsorg om oss. Han bryr sig om.

Gud har omsorg om oss! Det här är så häftigt och så stort. HAN har omsorg om oss. Gud är intresserad av sin skapelse. Just precis om Dig och mig och det som kretsar kring oss i vår värld. Smått som stort. Allt. Relationen till sin skapelse och till människan var det han ville redan från början.

Jag pratade precis med en person om vissa gemensamma bekymmer. Tänk att även omsorgen om andras problem och relationer får vi kasta till Gud. Vi behöver inte ligga om kvällarna och oroa oss eller fundera. Varför? Gud bryr sig. Och förresten, Han vakar ändå över oss hela dagen, hela natten….

Idag är det dagen efter Alla Helgons Dag och detta är den helg då kyrkan markerar och visar sin inställning till de döda och till helgonen. Vi ber att förebilderna i helgonens skara ska väcka oss till ett heligt liv.

Under Allhelgonahelgen minns vi de som tidigare gjort sin saliga hädanfärd, som prästen uttryckte det under gudstjänsten idag. Vi firar alltså inte bara helgonens minne utan uttrycker även vår vilja och önskan att följa dem i tro och goda gärningar.

I år omsatte svensk handel 1 miljard svenska kronor på Halloween firandet. Leksaksbutiker och affärer med skämtartiklar svämmar över med kostymer och attiraljer till festerna. Allt går i ett pumpa-tema och i det ingår att göra häxbrygd och att baka svarta kakor till festen.

Alla har väl varit med om Trick or Treat d v s då utklädda små barn ringer på dörren och frågar om bus eller godis. Det hela går ut på att klä ut sig till monster, vampyrer, häxor, spöken och andar. Kort sagt så grundas hela Halloween firandet på folktro och kommersiella intressen snarare än på den kristna tron på helgon.

Tanken att de döda går igen och spökar går inte ihop med den vördnad och respekt man talar om under Alla Helgons Dag. Nej, de goda Kristuslika helgonen varken spökar eller skräms. Dessa är enligt den kristna tron hos Gud i avvaktan på Jesu återkomst och den yttersta Dagen.

Alla Helgons Dag är en lugn och stilla familjehögtid där eftertanke och reflektion råder. Det är också den helg när vi går till kyrkogården och tänder ljus på den smyckade graven för att minnas våra nära och kära.

Jag kommer alltid att minnas och respektera att första helgen i november är Alla Helgons Dag och Helg. Vår helg avslutade vi med en förmiddagsgudstjänst i kyrkan. Det var stämningsfullt och fint och det hoppas jag att din gudstjänst också var.

Med dessa ord önskar jag en god natts sömn,

Magdalena

Jaha, då har det hänt igen. En av kyrkans förtroendevalda, Dag Sandahl, har i ett möte med en kvinnlig anställd uttryckt sig grovt och kränkande. Jag citerar honom inte här eftersom jag inte tycker att sådana ord ska upprepas alltför många gånger. Läs gärna artikeln i Dagen. http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=190930

Denne präst och tillika kvinnoprästmotståndare försvarar sig genom att hävda att han är tvungen att uttrycka sig grovt för att han ska bli förstådd. Sandahl menar också att han har  (citat enligt Smålandsposten) “rätt till sitt språk”.

Rätt till vårt språk? Har vi det? Menar man med det att man som fri människa får göra, säga och tycka precis vad man vill? Är det verkligen okej att i hemmet, på arbetsplatsen, i bloggandet och överhuvudtaget kunna säga vad som helst?

Hur fri jag än är att tala, visst har jag väl fortfarande ett personligt ansvar för konsekvenserna av vad jag säger? Det vill säga om någon blir kränkt, ledsen, besviken….?

Inte minst bli frågan aktuell då man ger sig in i bloggandets värld. Ibland blir man nästan mörkrädd när man läser hur vissa uttrycker sig. Det verkar vara enkelt att i skydd av datorskärmen uttrycka både det ena och det andra. Ibland blir också tonen mer och mer hätsk allteftersom inläggen ramlar in. Kristna bloggar (vet fortfarande inte om det finns några kristna bloggar utan det är väl snarare kristna som bloggar men okej då) är inget undantag.

Nej, jag tror på ett vårdat språk där man så långt det är möjligt uttrycker sig korrekt, vårdat och vänligt. Utan sarkrasm och tråkiga undertoner. Naturligtvis kan tonen skärpas och ordvalen spetsas till eftersom detta ibland också är nödvändigt men, man behöver faktiskt inte vara otrevlig…

Ha en bra dag och på återseende!

Magdalena

Jag trodde inte mina ögon när jag såg ut genom fönstret sent igårkväll. Jag tänkte först att jag såg fel i mörkret men imorse såg jag att det verkligen var snö. Det ligger ett tunt, vitt täcke över allt och ser sådär riktigt kallt och frostigt ut.

Ska bege mig ut lite senare med kameran så kanske det blir något foto. Guds vackra skapelse är så vacker i denna frostiga höstskrud.

Ha en bra dag!

Magdalena

…funderingar så kom jag fram till följande formulering. Visst blir det en del vardagsprat och kanske snuddar jag vid föräldraskap, relationer, familjeliv, jobb och hem. Det är ju en del av livet.

Men mitt bloggande kommer till största delen att utgöras av mina betraktelser vilket till stor del präglas av och innefattar min tro, min värdegrund och min livsåskådning.

Jag skulle inte kalla Magdalenas Blogg för en kristen blogg utan snarare är jag en kristen som bloggar. För mig är det en skillnad…vi ses!

Godnatt!

Magdalena

…den allra senaste i den långa raden av alla mina projekt. Kallas även tunisisk virkning. Här är några påbörjade vantar enligt ett mönster som jag tagit fram själv.

.

Garnet är Järbos Raggi och kroknålen mäter nr 5. Åter till krokningen.

Magdalena

…i min allra första blogg. Hittade denna fina bild och tyckte att den passade bra. Ett ljus i mörkret. Hur mycket uppskattar vi inte att få tända ljus så här när adventstiderna närmar sig.

Sköt om dig, snart börjar jag mitt bloggande.